baggauktion

Allmänt

Sedan Vidilabs start 2002 har labbet analyserat och bedömt mer än 100 000 träckprover från får och get. Vi kan konstatera att vi är det enda laboratoriet i världen som gjort detta. Då prover kommer in till laboratoriet  året runt får personalen en enorm rutin på att bedöma parasitäggen och bibehåller sin kompetensen. Vidilab är det laboratoriet som differentierar flest parasiter på får och get, till exempel Haemonchus contortus (stora magmasken), Trichostrongylus axei (lilla mag- tarmmasken), Chabertia/Oesophagostomum (tjocktarmsmask) samt alla olika arter av Nematodirus spp (tunnhalsad tarmmask). Laboratoriet besitter även väldigt hög kompetens vad gäller bedömningen av koccidier på bland annat får, get och nötkreatur. Vidilabs VD Bitte Ljungström har gjort den gruppindelning (A – D) som idag används vid bedömning av fårkoccidier och labratoriet har även tagit fram en rutin för att snabbt kunna bedöma eventuell förekomst av patogena (sjukdomsframkallande) koccidier hos får, get och nöt.

Haemonchusdiagnostik

 Sedan 2006 diagnosticerar Vidilabs personal Haemonchus (stora magmasken) genom att bedöma parasitäggen i mikroskop även om den gängse metoden som används världen över baseras på framodling av larver. Efter att, under flera års tid, ha kompletterat med odling vid misstanke om haemonchus och överensstämmelsen var 99,99% övergick Vidilab till att bedöma proven på äggens utseende. Detta gör att kunden kan få sitt svar mycket snabbt då de slipper vänta på odlingen som tar en-två veckor. Båda metoderna är en visuell bedömning och Vidilabs personal anser att äggens utseende skiljer ut sig mer än larvernas, det vill säga man får en säkrare bedömning av äggen än om larver skulle bedömas. Vid tveksamma fall då äggen inte har helt typiskt utseende sätts alltid odling för att konfirmera misstanken.

Under sommaren 2014 utförde en forskningsassistent på Vidilab en studie för att vetenskapligt utvärdera äggdiagnostiken. Ca 40 prover analyserades med fyra olika metoder:

  1. Mikroskopisk äggdiagnostik.
  2. PNA.
  3. qPCR.
  4. LAMP.

Den vanliga äggdiagnostiken jämfördes med tre molekylärbiologiska metoder och visade att labbet inte diagnosticerade något som inte fanns, det vill säga inga prover var falskt positiva. Däremot har de molekylärbiologiska som förväntat högre känslighet än äggräkning där lägsta detektionsgränsen är 50 ägg medan molekylärbiologiska metoder kan mäta ner på molekylnivå.

Om det är tal om en behandlingskontroll av nyinköpta djur med mera sätts alltid odling om inte ägg hittas. Detta för att öka känsligheten i diagnostiken och då man vet att parasitlarver även kan påvisas vid låg äggutsöndring även då “parasiter ej påvisats”.

Läs artikeln om teknikjämförelsen här (PDF)

Urval vid provtagning av får

Det som är mycket viktigt att tänka på när en grupp får eller getter ska provtas är att parasitbördan kan se väldigt olika i gruppen. Studier har visat att bland vuxna djur är det ca 20 % av djuren som står för ca 80% av parasiterna. Det är därför viktigt att ta prov från ett tillräckligt stort urval samt att provta rätt djur. Det är till exempel inte meningsfullt att provta tackor eller getter efter midsommar om dom inte visar symtom som kan bero på parasiter. Under betesperioden är det vanligtvis lammen eller killingarna som visar det som finns på betet. Om några djur uppvisar symtom på parasiter ska dessa provtas i första hand.

Om man tar ett för litet urval av sin djurgrupp KAN det vara möjligt att man provtar endast parasitnegativa individer och att man missar en parasitinfektion.

Gård & Djurhälsans rådgivning är att provta ca 10% av djurgruppen dock aldrig mindre än sex djur.