Stora blodmaskar (Strongylus spp.) finns i ett antal arter och det är den som på latin heter Strongylus vulgaris som är av betydelse. Förekomsten har ökat och det är viktigt att ta fullvärdiga träckprov dvs inklusive odling för att kunna hantera smittan framöver.

I provsvaret från Vidilab anger vi ett EPG-värde, vilket betyder ägg per gram träck. Vi skriver också om vi hittar ägg, att det är ägg från stora och/eller lilla blodmasken. Det beror på att äggen är så lika att det inte går att skilja dem åt. För att kunna göra det måste vi ”odla” träcken som innehåller parasitägg. Det gör vi genom att ge äggen den miljö de helst vill ha, varmt och fuktigt, som en idealisk sommaräng. Efter sju till tio dagar har ägget kläckts och blivit L3-larver. Då ser man en tydlig skillnad mellan den stora och den lilla blodmaskens larver. Proven bedöms med hjälp av mikroskop och tarmceller räknas för att skilja ut den farliga stora blodmasken från de övriga blodmaskarna.

Den vuxna stora blodmasken är rödbrun till färgen och ungefär 2,5 cm lång. Den är alltså synlig för ögat, men när den följt med träcken ut kan det vara svårt att se den.

Livscykeln är kortfattad sådan att ägget följer med träcken ut på betet. På betet utvecklas ägget via larvstadie 1 och 2 till de infektiösa L3-larverna. L3 följer med grässtrået ner i hästens tarm där den utvecklas till en L4 och tränger in i tarmväggens små blodkärl. Larverna migrerar sedan mot den avgrening från kroppspulsådern som försörjer mage och tarm, krösroten. Larver hittas i krösroten redan 2 veckor efter det att hästen smittats.

Larvernas närvaro i blodkärlsväggarna ger irritation och inflammation vilket ger ett skörare kärl. Om små bitar från det skadade kärlet lossnar så kan de fastna längre ut i kärlet, vilket förhindrar blodförsörjningen nedströms. Symtom på avstannat blodflöde beror på var i kroppen det inträffar, men i dessa fall rör det sig vanligen om kolik och feber men kan även ge bakbenshältor. Sen sista biten av larvens utveckling mot det vuxna stadiet sker i tarmen.

Det tar lång tid från det att hästen smittas till dess att de vuxna maskarna blivit könsmogna och börjar lägga nya ägg. Hela livscykeln tar 5,5 – 7 månader. Vanligen smittas hästar på bete, men smitta även andra tider på året är möjligt. Stora blodmaskens larver går inte i inhibition vilket innebär att ägg kan påvisas året om beroende på när hästen blivit smittad.

Utvecklingen från ägg till smittsamma L3-larver på betet tar 2-4 veckor beroende på väderförhållanden. Ju varmare och fuktigare det är, desto snabbare går utvecklingen. När vädret är fuktigt tar sig larven ut ur träcken och vandrar upp på grässtrån för att därmed bli uppäten av den betande hästen. Värme och torka är det sämsta förhållandet för larverna i gräset, då dör de snabbt. L3-larverna är tåliga för kyla och kan till och med övervintra på betet. Smittan finns kvar på betet till efterföljande år och infekterar då hästar som släpps ut där. Man får räkna med att det tar minst 1,5 år för att smittan skall dö ut i miljön.