Stora BlodmaskenStora blodmaskar (Strongylus spp.) finns i ett antal arter men det är bara den som på latin heter Strongylus vulgaris som är av betydelse. Den är relativt ovanlig, den finns hos ungefär 3-5 % av provtagna hästar på individnivå. Men eftersom den räknas till hästens farligaste parasit är det viktigt att utesluta förekomst.

I provsvaret från Vidilab anger vi ett EPG-värde, vilket betyder ägg per gram träck. Vi skriver också om vi hittar ägg, att det är ägg från stora och/eller lilla blodmasken. Det beror på att äggen är så lika att det inte går att skilja dem åt. För att kunna göra det måste vi ”odla” träcken som innehåller parasitägg. Det gör vi genom att ge äggen den miljö de helst vill ha, varmt och fuktigt, som en idealisk sommaräng. Efter sju till tio dagar har ägget kläckts och blivit L3-larver. Då ser man en tydlig skillnad mellan den stora och den lilla blodmaskens larver vad gäller antalet tarmceller. Proven bedöms med hjälp av mikroskop och tarmceller räknas för att skilja ut den farliga stora blodmasken.

Den vuxna stora blodmasken är rödbrun till färgen och ungefär 2,5 cm lång. Den är alltså synlig för ögat, men när den följt med träcken ut är det mycket svårt att se den.

Livscykeln är kortfattad sådan att ägget följer med träcken ut på betet. På betet utvecklas L3-larverna. L3 följer med grässtrået ner i hästens tarm där den utvecklas till en L4 och tränger in i tarmväggens små blodkärl. Den vandrar sedan omkring i hästen tills den hittar krösroten. (Krösroten är den plats där tarmens blodkärl grenar ut från stora kroppspulsådern och förflyttningen dit tar ca 3 veckor.)

Det är under vandrandet i blodkärlen som den kan ställa till med svårdiagnosticerade problem. Det beror på att det kan bildas små blodproppar till följd av de skador larven orsakar i blodkärlens väggar. Symtom kan vara kolik, feber, hälta och blodbrist. Larven utvecklas sedan till maskar som förs med blodflödet tillbaka till grovtarmen. Efter 6-8 veckor blir maskarna könsmogna. De fäster sig då vid tarmväggen och suger blod.

Det tar lång tid från det att hästen smittas till dess att de vuxna maskarna lägger nya ägg. Oftast har smittan tagits upp förra betessäsongen. Hela livscykeln är minst sex månader. Stora blodmaskens larver går inte i inhibition vilket innebär att ägg kan påvisas året om beroende på när hästen blivit smittad.

Utvecklingen från ägg till smittsamma L3-larver på betet tar 2-4 veckor beroende på väderförhållanden. Ju varmare och fuktigare det är, desto snabbare går utvecklingen. Inuti träckbollarna kan parasiterna överleva länge om det inte regnar. När vädret är fuktigt tar sig larven ut ur träcken och vandrar upp på grässtrån för att därmed bli uppäten av den betande hästen. Värme och torka är det sämsta förhållandet för larverna i gräset, då dör de snabbt. L3-larverna är tåliga för kyla och kan till och med övervintra på betet. Smittan finns kvar på betet till efterföljande år och infekterar då hästar som släpps ut där. Om larverna inte blir uppätna dör de så småningom, runt midsommar året efter det att parasitsmittan spreds på betet räknar man med att smittrycket har minskat kraftigt.